Fysioterapi vid långvarig smärta

Patienten med långvarig smärta, dvs. smärta som bestått längre än 3 månader, behöver utredas och behandlas i ett interdisciplinärt behandlingsteam med ett biopsykosocialt synsätt där fysioterapeuten (sjukgymnasten) är en del i teamet. Fysioterapeutisk utredning är en viktig del vid fastställande av diagnos och fortsatt behandling. Leder, muskler och nervsystem undersöks i detalj med ett öppet sinne hos fysioterapeuten för att se om det även finns andra orsaker till smärtan som inte upptäckts vid tidigare undersökningar. En patient med fastställd diagnos, som exempelvis fibromyalgi, kan ha ett diskbråck eller en artros i någon led som behöver specifik behandling. Inte sällan missas detta och patienten behandlas enbart för sin fibromyalgismärta, vilket leder till onödigt och stort lidande för patienten.

Fysioterapeuten gör även lättare neurologiska undersökningar som att testa reflexer, muskelkraft, känsel bland annat. Vid störningar kan någon neurologisk skada eller sjukdom upptäckas och då återremitteras patienten till sin läkare för ytterligare utredning.

Efter undersökningen diskuteras patienten i teamet, där kommer man överens om hur behandlingen ska fortgå. Baserat på patientens behov kan läkaren behöva starta läkemedelsbehandling före behandlingsstart hos fysioterapeuten. Psykologbehandling kan initieras senare i behandlingen. Hur patienten omhändertas anpassas efter individens behov. Behandlingsförslaget diskuteras med patienten och därefter beslutas om hur behandlingsplanen ska utformas.

Fysioterapeuten anpassar tillsammans med patienten en fysioterapeutisk behandlingsplan med delmål och mål. Ibland upprättas ett behandlingskontrakt för att öka patientens motivation att verkligen utföra det överenskomna.

Den fysioterapeutiska behandlingsplanen innefattar att hitta patientens nivå för att kunna vara så fysiskt aktiv som möjligt i sitt vardagsliv, samt att hitta smärthanteringsstrategier. Här ingår aktiva övningar som stabiliseringsträning, rörelseökande träning samt träning för styrka och kondition, men även passiva metoder som transkutan nervstimulering (TENS), akupunktur mm. Man talar idag om doserad träning efter individens förmåga och att vila i tid. Det är oerhört viktigt för denna grupp patienter att hitta sin baslinje för hur aktiv man kan vara.

Samarbetet med psykolog, läkare, arbetsterapeut och sjuksköterskor är som synes ovan oerhört viktigt för att kunna hjälpa patienten att leva ett meningsfullt liv trots långvariga dagliga smärtor.

Träning & fysikaliska metoder

Muskeltöjningar (stretching)
Behandlingen används i både förbyggande syfte och vid etablerade besvär som muskelstramhet och myofasciellt smärtsyndrom med trigger punkter. Stretching måste utföras regelbundet oftast flera gånger per dag under låg period för att uppnå effekt.

Termisk behandling
Kyla har god effekt som akut smärtlindring. I kombination med stretching är det väl etablerad metod för behandling av triggerpunkt smärta (cryostretch). Värme ger ofta god avspänningseffekt vid långvarig muskelrelaterad smärta och kan även minska smärtintensitet

Akupunktur
Den smärtlindrande effekten har viss vetenskaplig dokumentation. Behandlingen utförs som en serie och bör alltid kombineras med andra behandlingsmetoden och inte som ”botande” behandling.

TENS (transkutan elektrisk nervstimulering)

Kan användas på flera olika sätt. Vid myofasciell smärta använder man vanligast högfrekvent stimulering med låg intensitet. Elektriska impulser aktiverar hudens beröringsnerver som i sin tur blockerar flöde av smärtimpulser från muskler till hjärnan. Smärtlindringseffekten är oftast påtaglig och kan sitta kvar flera timmar efter avslutad stimulering. TENS kan man använda flera timmar per dygn.